Funderingar från en undersköterska i äldreomsorgen om kommunens sätt att spara i kristider.

Vi hade en bra utbildning, "Dialog för hela arbetsgrupper", tillsammans med vår chef i tre dagar. Syftet med utbildningen var att öka förståelsen för varandra, att ta tillvara varandras olikheter i vardagen, att minska ohälsotalet och öka vi-känslan.

Utbildningen var väldigt omtyckt och det gjordes en större utvärdering av en man inom kommunen. Utvärderingen visade mycket positiva svar och omdömen.

Tanken från början var att alla inom socialtjänsten skulle få gå denna utbildning.

Dialoghandledarna har ett ordinarie arbete inom kommunen, men fick ett arvode på 3000 kronor före skatt.

Men denna utbildning lades ner. Var den för dyr?

I dag går högre chefer någon utbildning där utbildaren Björn Johansson får 190000 kronor per månad läste jag i ST.

Detta får mig att känna att det är skillnad på folk och folk.

Vi har anställningsstopp inom kommunen nu. Många undersköterskor och sjuksköterskor är varslade.

Men det ska tydligen anställas tre nya chefer och av vad jag förstår så är det nya chefsposter.

Den ekvationen går inte ihop i mina ögon.

Vi personal har ju tidigare år fått äta julmat för 100 kronor, men det är borttaget i år. Vi är ju väldigt många anställda, så jag kan förstå att det sparar en slant.

Jag hoppas innerligt att detta även gäller högre upp i hierarkin. Så det är lika för alla.

På det boende där jag arbetar har pensionärerna fått glädjas åt en adventsgran ute på gården som lyser fint denna mörka årstid. Men i år får vi inte någon gran av kommunen. Det är för dyrt.

Jag hoppas verkligen att den stora granen som brukar lysa utanför kommunhuset inte heller sätts upp i år.

För får inte de gamla, som har varit med och byggt upp detta samhälle, glädjas av ljuset tycker jag inte att de som styr och ställer ska ha den förmånen heller, som dessutom är lediga över jul. Kommunhuset är ju trots allt bara en arbetsplats medan vårt boende är de gamlas hem